skriva av sig.

Inte rätt plats för det kanske.
 
En tid nu har varit otroligt tufft för mig. Jag skattar mig lycklig för att jag har väldens underbaraste pojkvän. Och förståndiga vänner. Åsa & Ida...  Jag har varit dålig på att höra av mig, men ni har haft förståelse för det. Tyvärr så ser situationen ut idag att inte alla har förståelse. Och jag orkar inte ödsla den lilla energin jag har kvar på dom som inte förstår. Utan kommer behöva all den energi jag har kvar en tid framöver. Jag står framför mitt livs största utmaning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0